Vintern
Början på detta år fortsatte så som det tidigare slutat - funderingar kring Paminas hosta. Vid det här laget hade både hon och Anil (min kompis Ulrikas häst) hostat i många månader och trots flera veterinärbesök visste vi inte vad det berodde på. Anil fick till slut diagnosen kroniskt bronkit och flyttade till lösdrift på Bondesätter, där han har återhämtat sig från den mest kritiska fasen. Även Pamina fick diagnosen bronkit, men i hennes fall var det "bara" allergisk. Hon fick därför flytta ut på lösdrift på Långkärr tillsammans med Ester och Frenja. Det var under den kallaste perioden den vintern och hon fick på sig både ulltäcke, fleecetäcke och tjockt vintertäcke med hals för att klara nätterna på under - 20 grader.
 |
| Paminas första dag på lösdriften. Brr... |
Våren
När Pamina flyttade ut på lösdrift så blev hon ganska snabbt bättre och min medryttare Julia kunde äntligen börja rida mer. Vi började sätta igång Pamina och det var otroligt skönt att se min tjej bli bättre och bättre. Den 20 maj fyllde hon 20 år och det firades tillsammans med två andra 20-åriga damer på gården - Keysan och Chat-Cha.
Under Paminas sjukdomsperiod hade jag tid att fundera över min egen ridning och vad jag ville med den. Jag kom fram till att jag ville lära mig rida bättre och komma ut och tävla lite. Jag insåg att jag i så fall skulle behöva en annan typ av häst. Jag ville ha en läromästare som "kunde mycket" och där jag skulle kunna fokusera mig på mitt eget lärande. Jag diskuterade planerna med familjen, vänner och så klart min tränare Sophie. Framåt april började jag läsa hästannonser lite mer seriöst för att se om jag kunde hitta något passande.
Efter några veckors letande föll mitt öga på en annons om en "Liten läromästare". Han lät intressant och såg på videon ut som något för mig. Jag ringde och pratade med ägarna och det lät verkligen som mitt i prick. Jag fick sällskap av Eija-Leena och vi åkte och tittade på honom. Han hette Lord Baltazar och jag föll pladask så snart jag såg honom. Genast visste jag att det här kunde bli riktigt, riktigt bra!
 |
| Baltazar har precis klivit ur transporten och blivit min :) |
Baltazar blev min den 3 juni och kom till Bondesätter för att gå på sommarbete där. Åhh, vilken härlig känsla när han kom :) Han visade sig snart vara allt jag förväntade mig - en genomtrevlig häst som var cool och inte stressade upp sig i första taget och dessutom jättefin att rida. Det tog så klart några veckor innan själva ridningen började falla på plats, men redan från första stund så var vi som "hand i handske" när det gällde hantering och att vara med varandra. För första gången kunde jag också rida ut i skogen på helt egen hand utan en häst som ville vända hemåt hela tiden. Hur mysigt som helst!
 |
| Första ridturen "hemma" på Baltazar |
Under min semester så råkade jag ut för vad som bäst kan beskrivas som en stress-kollaps. Allt var upp och ner och jag fick panik över allt i min tillvaro - till och med hästarna och stallmiljön kändes fel och jag ville ge upp allt det också. Tack och lov fick jag god hjälp och stöttning från min omgivning och tog mig igenom det - och som ni förstår så hade jag inte klarat det lika bra utan hästarna. Med Pamina och Baltazar kunde jag må precis hur som helst och de bara accepterade det ändå. Ja, hästar är fantastiska på att få människor att läka. I dag kan jag inte tänka mig en tillvaro utan vare sig Pamina eller Baltazar. De hjälper mig att må bra - och jag vill ge dem tillbaka allt gott jag kan :)
 |
| Hästar läker - här med min älskade Pamina :) |
Hösten
Till hösten så flyttade jag och Baltazar tillbaka till Långkärr - och Pamina blev foderhäst hos Julias familj och stannade på Bondesätter. Även om Baltazar och jag bara känt varandra några månader så var jag sugen på att testa lite minitävlingar för att se hur han/jag skulle reagera. Red en inbjudningstävling på Hillersta och KM på Skogslotten. Oj, vad kul och lärorikt :) Det gav mersmak inför nästa säsong.
 |
| KM på Skogslotten |
Vintern
Baltazar och jag fortsätter att blanda träning med mysiga turer i skogen. Vi har god hjälp av min medryttare Eija-Leena som har hand om honom tre dagar i veckan. De är så fina tillsammans och jag är så glad att hon vill hjälpa oss. Ibland när jag har lite bråttom i mitt "lärande" så får jag påminna mig om att Baltazar och jag bara varit tillsammans i ett drygt halvår. Det känns nämligen som om vi är ett "gammalt par" - så bra funkar vi ihop. Tänk... jag som aldrig trodde att det skulle finnas en häst till som jag passade så bra ihop med som Pamina! Vilken tur att jag och Baltazar hittade varandra. Nu satar vi framåt mot 2013! Följ oss gärna här på bloggen :)
Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar