Hej då!

Nu har det gått några dagar sedan operationen och jag känner mig så pass pigg att jag orkar skriva lite här. Kanske inte har så mycket att göra med hästar - men ni får  hålla till godo ändå ;)

Operationen är över och jag är hemma igen. Det var skönt som sjutton att få sova i sin egen säng och duscha efter några nätter på sjukhuset. Operationen (en hysterektomi via laparotomi) gick bra. Måste ju få använda alla fina ord jag lärt mig ;)  Enda kruxet var väl att jag var så väldigt oroligt och ledsen, så att det slutade med att jag fick både ryggmärgsbedövning och full narkos. Haha, kan lova att jag inte märkte av operationen ett endaste litet dugg.

Nu kan jag äntligen säga; Hej då livmoder och trasiga äggledare. Hej då stora myom som besvärat mig. Hej då alla stora endometrios-härdar som nu är borta.

Och dessutom säger jag; Hej lilla äggstock som de hittade under några cystor och kunde spara. Hej urinblåsa som kan fungera som alla andras (Nu behöver jag inte kalla mig Kiss-Lisa längre...). Hej liv utan dubbla mensskydd, ombyteskläder och planering när jag ska kunna träna, tävla, ha möten, åka på semester.... Jippie!!

Innan operationen trodde kirurgen att de skulle vara tvungna att göra ett snitt från naveln och ned, eftersom myomet var så stort. Men när jag vaknade märkte jag att han lyckats skära precis mitt i mitt gamla bikinisnitt : D Så ärret blir som jag haft tidigare, typ, fast lite längre och större. Skönt!

När jag kom hem hade jag fått denna fina blomma från min gulliga svägerska med familj. Tack snälla Viktoria :) Mamma har också varit en klippa och hjälpt till både på sjukhuset och hemma. Och så har jag fått gulliga sms från syrran, stallkompisar och arbetskamrater. Skönt med sådan uppbackning!

Vet ju också att Bazze har det toppen i stallet med alla som gullar extra med honom. Den här veckan går han bara och vilar i hagen eftersom jag är hemma och Eija-Leena fortfarande inte kommit hem från sin semester. Skönt för honom att få lite ledigt. Och så skönt för mig att jag så fullt kan slappna av och vet att alla tar hand om honom och pussar lite extra. Längtar ju efter honom - men behöver väl kunna gå ett varv runt huset innan jag åker upp i stallet. Eller det kanske man inte måste? Vad säger ni? Hihi...

Pratade förresten med två olika läkare till om det här med att rida - och råden är desamma som jag fått tidigare. Första 4-6 veckorna inte rida alls. Därefter skritta/jogga ett antal veckor och därefter långsamt trappa upp. Så efter tre månader bör jag vara i full gång som jag var innan. Känns skönt att jag har sådan hjälp med ridning/träning från Eija-Leena och Jenny, så att jag inte behöver stressa att komma igång med det. Att sätta igång för tidigt ökar risken för ärrbrock betydligt - och det vill jag ju inte ha....

Blir väl lite sporadiskt med inlägg här närmsta veckorna. Vi får se hur mycket jag har att skriva om hästarna och stallet innan jag kan ta mig tid. Men om inte annat blir det säkert inlägg om scrapping i stället :)