Från botten till toppen på 45 minuter :)

Idag var det äntligen dags för träning för Sophie igen. Vi konstaterade att det är en månad sedan sis - och det har märkts på min ridning och motivation. Senaste veckorna har det känts som att jag gått mer bakåt än framåt... Realistiskt sett så förstår jag ju att det inte är så, men ju sämre det går desto mer frustrerad och uppgiven blir jag och då går det så klart sämre att rida... och så vidare i en trist cirkel.

Nu har jag fått påfyllning av positiv energi!

Började alltså träningen med att gnälla av mig lite ;)
När vi sedan satte igång så ville Bazze mest springa med huvudet upp i vädret och jag blev stel, spänd och trött. Men... nu är det ju så att man inte kan ge upp under en träning (så där som jag lätt ger upp när jag rider på egen hand...) Framåt halvtid så började jag plötsligt komma åt Baltazar igen och han började jobba. Det sporrade så klart och jag blev genast mer fokuserad = det fortsatte att gå bra.

Mot slutet av träningen var har han sitt gamla vanliga jag och jobbade så fint. Eller... han gick nog nästan sitt bästa på länge :) Tänk att det kunde bli så trots att jag bara 45 minuter tidigare inte "kunde" rida alls. Hihi...

Hejsan!

Tänk vilken skillnad det gör att rida med en positiv inställning och tänka Det här ska jag fixa! jämfört med det negativa Nä, jag kan ingenting :(  Klev ut från träningen med ett leende på läpparna och en hög energinivå. Gud, vad skönt det var att känna att jag faktiskt kunde rida ihop honom trots att han var så motsträvig i början. Nu vet jag att jag kan - så nu ska jag inte ge mig så lätt när jag rider själv i veckan. Åhh, vad jag är laddad till att träna nu :)

Tjingeling!