Jenny-Erika: Stolt efter dagens hoppträning

Idag var det dags för hoppträning igen. Jag var tyvärr ganska nervös efter Bazzes "bus-bockande" förra söndagen och Baltazar känner av mina nerver. Redan vid uppvärmningen kom den första bockningen... Jag blev ännu mer spänd, höll i honom för mycket och vågade inte rida framåt. Nä, jag gillar inte att erkänna det... men idag kände jag mig rätt feg. Inte så värst bra när man ska hoppa... Det slutade dock med att jag utmanade mig rejält - och lyckades :)
Maken var med och fotade med nya kameran, men eftersom det var väldigt dimmigt så blev det rätt oskarpa kort. Jag lägger med dem här ändå... Bjuder på den del roliga miner också... hihi...

Framhoppning över räcke på långsidan

Vi var fyra ekipage som hoppade idag. Kul att vara så många, för jag gillar att titta när de andra hoppar och se hur hästarna och ryttarna tar sig an de olika utmaningarna. Det var fyra hinder på banan idag och de stod som i en liten stjärna på stora mittvolten (typ...). Ett på långsidan, två på ena diagonalen och ett på andra diagonalen. Vi övade på att hoppa bana med långsida, snett igenom, snett igenom, runt alla hinder, snett igenom igen, en gång till snett igenom och så till sist långsidan. Hihi... du hänger väl med....

In i dimman, får en ny betydelse...

Först hoppade vi banan en gång var. Bazze körde några vändor med bockning, men det gick ok. Sedan tog vi banan igen. Den här gången fick han till värsta bocknings-serien på slutet och jag kände att "Nej, nu vill jag inte mer!". Sophie peppade dock och jag tog de sista två hindren. Phu, tänkte jag... nu hinner vi inte mer. Men ack, vad fel jag hade... ;) Vi skulle nämligen hoppa banan en tredje gång...

Innan jag red sista gången så gick Sophie noga igenom hur jag ska korrigera bockningarna (Ja, hon har ju sagt det innan också... men nu tog vi det igen lugnt och stilla). Det är viktigt att jag har en bra galopp (i en långsam får han mer "tid" att bocka) och att jag i landningen "lyfter upp" hans huvud och att jag rätar på mig ordentligt (tror att han hamnar i obalans när jag lutar mig för långt fram = han bockar). Jag tog ett djupt andetag och körde banan igen.... Och det gick toppen bra! Är så himla nöjd och stolt över mig själv som vågade och att jag kunde lyssna på Sophies instruktioner och därmed hade koll genom hela banan. Superglad!

Fick beröm för min inställning efteråt och att jag vågade fortsätta hoppandet trots allt bockande och att jag var ganska nervös/rädd. Det känns jättekul att höra, för idag utmanade jag verkligen mig själv. Men jag hade inte klarat det utan stöttningen från Sophie och de andra i gruppen :) Glad i kväll!

Och så lite mer bilder...