Löjligt lycklig över min häst

Efter måndagens ridning, som gick sådär.... så var jag inte speciellt laddad att rida idag. Men oj, vad jag fel jag hade... Kanske berodde det på att jag inte hade några förväntningar på passet - och därför kunde rida avslappnat? Vad vet jag... men det var verkligen härlig och underbar ridning idag.

Bästisar!

Började med en skön uppvärmning utan krav och när jag sedan samlade tyglarna lite mer så var Bazze med på noterna med en gång :) Han fick mer energi i steget, han kortade formen och kom upp i halsen - men gick med avslappnade och "guppande" öron.

Svårt att beskriva, men ni som rider själva vet vad jag pratar om. När allt stämmer och man har en helt otroligt närvaro till sin häst!! Så nu går jag här med ett löjligt flin på läpparna över att vi var så himla duktiga idag :)

Blir bara så himla glad och lycklig över att jag har Bazze! Jag misstänkte ju från första stund att vi passade bra ihop - men att det kan kännas så här bra efter bara 5 månader (Är det verkligen inte längre!?!) är ju helt underbart. Känner en sådan samhörighet och förståelse med denna häst... Kanske är det för att han fick "ta hand" om mig i somras när jag inte mådde bra? Inbillar mig ibland att han verkligen vet hur viktig han är för att jag ska må bra - och så blir vi liksom lika viktiga för varandra :)

Låter nördigt - jag vet! Men ni hästtjejer vet vad jag menar....

Vill inte vara med på bild ;)