En orsak är att jag (till viss del omedvetet) är rädd för att han ska bralla iväg med mig. De gånger han stuckit iväg i bock-brall-galopp längsmed hela banan är inte många - men inte heller roliga. Och de få gånger det hänt är när jag jobbat just vänster galopp och krävt mer än han har lust med just då. Jag försöker att inte tänka på detta när jag rider, men kroppen gör ju inte alltid som hjärnan vill... så därför har jag svårt att sitta stadigt på rumpan och tar tyngd i stigbyglarna och förbereder en bock (Och med tanke på att han inte dragit med mig på typ ett år så förstår ni att det egentligen är helt orationellt av mig att göra så. Men är man en orolig själ så är man...)
Ytterligare en orsak är att jag tycker det är pinsamt att jag inte klarar av det. Jag har ju jobbat med det här i närmare ett år nu, men har fortfarande inte kommit på knepet. Jag menar, hur svårt kan det vara egentligen?! Jag vet ju att Baltazar inte har några problem med det när andra rider, så varför ska inte jag klara av det? Att inte kunna en viss rörelse är ju en sak, men att inte kunna rida vänster galopp (förvisso förvänd) är ju larvigt. Egentligen vill jag inte att någon annan ska veta om det... men å andra sidan så vet ju alla redan.
Ibland önskar jag att jag inte hade så stora krav på mig själv. So what om jag inte fixar den här delen av galoppen, vad gör det om hundra år? Men... jag vill kunna! Annars kan jag ju inte ens klara av att genomföra en LB korrekt (fixar ju inte ens snett igenom i vänster galopp om det vill sig illa) och vad är jag då för en ryttare? Känns ju meningslöst att åka på tävling då...
Kanske dags att skrämma iväg alla gamla spöken?
Kanske dags att slänga all prestige och alla förväntningar jag har på mig själv åt sidan?
Kanske dags att inte ha så stora krav på mig själv?
Kanske dags att börja rida?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar