Mina hästar och jag

Jag tror att de flesta av er som läser här på bloggen känner mig sedan tidigare, men det är kanske ändå på sin sin plats med en liten presentation av mig, av bloggen och av mina hästar. Det blev ett ganska långt inlägg, så ladda med kaffe, lite nötter och sätt igång och läs... :)

Jag = Jenny
Jag som skriver på den här bloggen heter Jenny. Jag bor mitt i Sverige i utkanten av en våra större städer tillsamman med min man, våra tvillingpojkar på 9 år, vår hund Speja och mina hästar (som är installade i olika stall. Se mer nedan...).

Jag fyllde 40 år tidigare under året och börjar väl så smått förlika mig med att vara "mitt i livet". Ärligt talat så gillar jag inte att bli äldre, men som min man brukar säga så är det bättre än alternativet = att inte vara i livet alls. Och det har han ju rätt i.

Ungefär så här ser jag ut :)

På dagarna jobbar jag på en myndighet som förvaltningsledare/projektledare. Eftermiddagar och kvällar går åt till familjen och stallet. Jag har tidigare skrivit i två andra bloggar, dels en tillsammans med Ulrika (som nu har bloggen Hästkrafter) och dels en egen som jag lade ner lite hastigt i somras pga olika omständigheter. Nu är jag dock på gång med bloggandet igen! Tycker det är ett bra sätt att dokumentera vad som händer mig, som en slags dagbok. Om någon dessutom är intresserad att läsa om det så är det ju extra kul :)


Pamina = min Prinsessa
Född 1992. New Forest.
För några år sedan så tog jag upp ridandet och "hästeriet" efter några (ganska många) års uppehåll. Jag hred mycket ända upp till dryga 20 årsåldern och gjorde därefter några tafatta försök att komma igång på ridskola som vuxen. Det var dock inte förrän jag fick kontakt med Bondesätter och hästarna där som allt kändes så där rätt och roligt igen. Jag var medryttare på några hästar där och började så småningom att också rida Pamina. Efter några månader blev hon till salu och jag valde att köpa henne. 

Pamina ligger mig extra varmt om hjärtat eftersom hon är min första, helt egna häst. Hon är "bara" C-ponny, men är helt enkelt världens underbaraste tjej. Tillsammans med henne så tog jag mig in i "hästvärlden" igen och kunde tryggt och enkelt lära mig allt (nåja!) om hur det är att ha egen häst. Jag blev mer och mer säker i sadeln igen och det blev många härliga skogsturer och galopper på vägarna längst Bondesätter. Bland stallkompisarna i stallet så var det en avslappnad och skönt stämning där alla hjälps åt - inte alls den där tuffa stallmiljön jag mindes från ridskoletiden. Det var härliga år :)


Ju mer jag kom in i ridningen igen, så kände jag att jag ville utvecklas så mycket jag kan i dressyren. Pamina var inte riktigt med på samma linje som mig eftersom hon börjar bli lite till åren (20 år i år). Efter långa funderingar så beslutade jag mig för att köpa en häst till. Pamina är numer utlånad på foder till Julia och de har det härligt tillsammans. Pamina verkar så nöjd och glad att få vara "ungdomshäst" igen istället för att vara "tanthäst". 

Pamina och jag på hennes 20-årsdag

Pamina är väldigt trygg och stabil att ha att göra med, både i hantering och i ridning. Jag vill nog påstå att vem som helst kan rida henne. Det enda hon inte gillar är att ridas ut själv i skogen, men med sällskap är det inga problem. Pamina står kvar på Bondesätter där hon går på lösdrift pga allergisk bronkit. Kolla gärna in Bodesätters blogg eller Julias blogg för att läsa mer om stallet, hästarna där och Pamina.
 
Baltazar = min Gentleman 

Född 1997. Import från Tyskland. Okänd härstamning.
När jag började leta häst så räknade jag med att det skulle ta många månader och många provridningar innan jag hittade hästen för mig. Jag tycker inte att jag hade några jättekonstiga krav på min nya häst, men trots det var det väldigt svårt att hitta något som verkade passa. Jag ville ha en mindre häst (max 160 cm), hästen skulle vara välutbildad (framför allt i dressyr) och trygg i både ridning och hantering. Det skulle också vara en häst som hade tävlat en del, eftersom jag vill försöka komma ut på lite mindre tävlingar i både hoppning och dressyr.

Baltazar

Det var inte många annonser som fångade mitt intresse, men ungefär den 6 hästen jag ringde på (och den andra jag provred) var Baltazar. Han bodde tidigare nere på västkusten, men jag bestämde mig för att åka ner dit för att titta på honom ändå. Han verkade ju så perfekt i beskrivningen, både i annonsen och när jag pratade med ägarna. När jag såg honom så var det så där som när jag såg Pamina första gången, att det bara kändes så rätt :)

Efter provridning och några dagars funderande så kände jag att han nog var den rätta hästen för mig. Den 6 juni 2012 kom han hem till mig och jag har nu haft honom i nästan exakt 4 månader. Vi håller så klart fortfarande på att lära känna varandra, men med tanke på den kontakt vi fått redan nu och hur bra det känns så kan jag bara gissa hur underbart det känns om ett år eller så när vi verkligen lärt känna varandra ordentligt. Vi passar bara så himla bra ihop :)

Dagen när Baltazar kom hem till mig :)

Bazze är en riktig gentleman som aldrig (hittills) har hittat på något hyss eller bus (om jag inte räknar med några glädjesprång då... ) Han är verkligen lugn och behaglig att hantera, men har trots sitt lugn en energi under ridningen som gör att han aldrig känns lat eller seg. Tillsammans med Bazze har jag på dessa månader gjort väldiga framsteg i min ridning och jag räknar med att han kan lära mig ännu mer framöver. 

Baltazar står uppstallad på Stall Långkärr där jag också har min tränare Sophie Lindström. Kolla gärna in deras hemsida här för att läsa mer om stallet och vad som är på gång där. Bloggens namn kommer också från honom eftersom jag tänker att det är mest om honom, mig och vår tid tillsammans som det kommer handla. Men en del annat kommer jag säkert skriva om också... :)