Det kändes mer nervöst än jag trott att sitta på honom. Egentligen så är jag nog inte så ostadig, men det är ändå en känsla av att jag inte skulle kunna sitta kvar om han tar ett steg åt sidan. Men då är det tacksamt att veta att Bazze är otroligt stadig och inte reagerar på något i första taget. Magmusklerna runt såret är typ obefintliga. Ni vet så där att jag försöker dra in/spänna magen - men det går inte. Men det kan ju bara bli bättre :)
Efter några var på lång tygel så kände jag mig redo att göra något mer och kortade tyglarna och red på volter av olika storlek. Oh-la-la... tänk att en sådan enkel sak kan vara så kul! Jag blev i alla fall betydligt mindre nervös av att ha en "uppgift" att rida... Tänk vad man kan bli påverkad av sin hjärna... Spännande ;)
Sen tog som sagt Sophie över. Hon red fram honom ordentligt och gav åter igen beröm för att han är så jämn och "med". Jättekul att höra, även om jag inte direkt kan ta åt mig av äran... men det är klart... de muskler jag jobbat med i vintras gör väl att det känns skillnad nu... ? Så lite kan jag nog ta åt mig ändå :)
Sophie avslutade träningen med att rida igenom LA:3 och MsvC:1.
Blir så lycklig när jag ser min lilla häst klara av det. Tänk när vi kommit så långt att vi kan göra det tillsammans :) Sophie tyckte han var duktig och klarade programmen bra, även om han så klart behöver slipa på detaljerna. Jag är så stolt att han ens kan gå ett MsvC - även om hans gångarter gör att bedömningen inte skulle räcka till något resultat. Men att kan tar sig igenom programmet utan problem är ju superkul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar