Bilden av mig...

Jag har fundera lite på det här hur jag framstår för andra människor jämfört med hur jag själv känner mig.

Jag förstår att jag har en ganska mjuk framtoning och ses som "snäll". Jag är inte den som hörs och syns mest och många betraktar mig säkert som tystlåten. Ibland får jag höra att jag borde ta mer plats på olika sätt. Det märkliga är att jag också får hör att jag är så diplomatisk, vågar stå upp för det jag tror på, är dominant(?) och att jag har en styrka som håller i långa loppen.

Tyvärr misstar sig många och tror att "mjuk och snäll" är samma sak som "feg och blyg". Jag kan lova er att jag vaken är feg eller blyg - bara för att jag gör saker på mitt sätt. På många vis är jag starkare och modigare än den som pratar, hörs och tar för sig - det är bara det att jag inte talar om det för allt och alla.

I min relation till hästar visar sig detta på att jag tar mig igenom "konflikter" på ett ganska lugnt och långsamt vis. Det gör att när problemet är löst - så har jag och hästen ett starkt och gemensamt band som vi delar även om det tog tre gånger så långt att komma dit som för någon annan. Hästen och jag har blivit ett starkare team. Vad som är "rätt eller fel" sätt att lösa något på kan ingen bestämma. Det som är rätt för mig - kanske är fel för dig! Och tvärtom... Väl värt att tänka på...

Tacksam för de vänner jag har stöttar mig för den jag är och hjälper mig att utvecklas. Puss på er!

Svårt att bli nöjd...

Någon mer än mig som har svårt att känna sig nöjd med sina prestationer? Har precis haft världens kanonträning och Bazze är finare än någonsin... Men ändå känner jag mig inte duktig nog och att det jag presterar räcker. Märkligt! Vill ju bara känna mig nöjd med mig själv och ge mig en klapp på axeln för det fina jobb jag och Bazze gör, men det går liksom inte... 

Jag förstår ju att jag inte hinner träna och tävla lika mycket som de andra i stallet, som inte har (hemmavarande) barn att ta hänsyn till. Men det är svårt att finna ro och vara nöjd med det jag faktiskt hinner och kan. 

Det här blev ju lite gnälligt. Men så är det ibland...

Ny energi

Åt lunch med en god vän idag och fick med mig en rejäl dos av god energi. Dessutom hade jag ett bra (dock ganska snabbt) snack med en av tjejerna i stallet härom dagen som hjälpte mig på rätt väg i mina tankar.

Hur som helst så är det inget jag vill berätta, men mina tankar blev lite klarare och jag vet var jag vill lägga min energi. Nu gör jag en satsning på det här och så få vi se hur det känns :) Just nu känner jag mig i alla fall inspirerad och vill se hur långt mina planer och mål räcker.

Att stå upp för sig själv

Det är länge sedan jag skrev här - och jag är inte säker på att jag ska börja igen. Anledningen till att jag slutade blogga finns kvar och jag har inte lust och energi att ta "fighten" med den.

Nej, det rör sig inte om någon person eller händelse - utan mer känslor inom mig. Å ena sidan tycker jag det är roligt att blogga, fotografera och skriva om mina tankar kring ridningen. Men å andra sidan  är jag inte förtjust i att så många personer i min närhet känner till precis hur jag tycker det går med ridningen och mina känslor inför olika saker. I det fallet är jag inte stark nog att stå upp för mig själv och den jag är. Eller, det är jag... fast jag orkar inte försvara olika kommentarer och annat "tyckande", oavsett om det är uttalat eller inte.

Jag önskar att det fanns ett forum där jag anonymt kunde skriva av mig om mina tankar kring ridningen, mina förväntningar, avundsjukor, drömmar och förhoppningar. Eller bara få kräkas när allt känns skit och jag tycker andra gör fel. Men det tycker jag inte fungerar här.

Men vilja att blogga finns där. Att få utlopp för min kreativitet och visa upp det jag tycker om. Tiden får utvisa vad som händer.... Kanske blanda upp med mer inlägg om scrapping? Ja, det vore kanske en bra idé...

För att jag kan!

Nä fy alltså.

Nu är jag så där sur o irriterad på allt o alla igen. Gillar verkligen inte den känslan,  men vet till viss del var den kommer sig av. 

Jag har bestämt mig för att ta lite paus i bloggandet. Eller i alla fall göra betydligt färre inlägg... När andan faller på. 

Varför? Jo, för att jag kan :)

Nya sporrar

I går på träningen så tipsade Sophie om variera med ett par andra sporrar. Dels för att variera, men också för att Bazze lätt får skav och pälsen blir nött. Nu låter det kanske som att jag flårider och är superhård med sporrarna, men så är det ju inte. Han får bara lätt skav nu för tiden, tror det har med både våren och åldern att göra. Såg det av sporrarna förra sommaren, och han får alltid skav av gjorden på våren. Och dessutom var det skav av sadeln i vintras. Ja ni hör... Känslig...

Hur som helst så tipsade Sophie om ett par med en kula längst bak. De är i samma längd som jag har idag, men kulan gör så klart att de blir mjukare och minskar på skavet. Såg sen att Nina har sånna och hon sa att hon var nöjd. Så idag blev det inköpsrunda efter jobbet. Ska bli spännande att testa på måndag.

Blöt!

Lagom när jag gick ner till träningen, så började det smådroppa från himlen. Och en bit in på lektionen så regnade det ordentligt. Burr, vad blöt jag blev. Tänkte inte på det när jag red - men efteråt...

Idag fokuserade vi på att rida framåt. Och ännu mera framåt. Och att i det försöka hålla en bra form. Hehe, här har vi lite att jobba med. Vi är ju helt inne på en kort form, så att strecha ut är inte det lättaste. Men det känns bra att få lite mera fart. 

Har svårt att få igenom vänstersidan. Han biter sig lite fast och vill inte runda i sidan. I alla fall så struntar han i mig eller förstår helt enkelt inte. Nästa vecka ska Sophie rida och det känns bra. Det är så lätt att fastna i en ond cirkel.

Avslutade med att rida igenom programmet inför söndagen. Förutom att formen inte riktigt var med oss så kändes det bra. Men - jag måste lära mig att känna vad som är lagom fart i traven. När jag tycker det är lagom är han på gränsen till springig. Och när det är lagom tycker jag det känns lååångsamt. Men jag övar på att "vila i känslan".