Jag har fundera lite på det här hur jag framstår för andra människor jämfört med hur jag själv känner mig.
Jag förstår att jag har en ganska mjuk framtoning och ses som "snäll". Jag är inte den som hörs och syns mest och många betraktar mig säkert som tystlåten. Ibland får jag höra att jag borde ta mer plats på olika sätt. Det märkliga är att jag också får hör att jag är så diplomatisk, vågar stå upp för det jag tror på, är dominant(?) och att jag har en styrka som håller i långa loppen.
Tyvärr misstar sig många och tror att "mjuk och snäll" är samma sak som "feg och blyg". Jag kan lova er att jag vaken är feg eller blyg - bara för att jag gör saker på mitt sätt. På många vis är jag starkare och modigare än den som pratar, hörs och tar för sig - det är bara det att jag inte talar om det för allt och alla.
I min relation till hästar visar sig detta på att jag tar mig igenom "konflikter" på ett ganska lugnt och långsamt vis. Det gör att när problemet är löst - så har jag och hästen ett starkt och gemensamt band som vi delar även om det tog tre gånger så långt att komma dit som för någon annan. Hästen och jag har blivit ett starkare team. Vad som är "rätt eller fel" sätt att lösa något på kan ingen bestämma. Det som är rätt för mig - kanske är fel för dig! Och tvärtom... Väl värt att tänka på...
Tacksam för de vänner jag har stöttar mig för den jag är och hjälper mig att utvecklas. Puss på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar