Under sommaren mognade ett beslut fram hos mig - som landade i att Baltazar och jag skulle gå skilda vägar. Jag har under en tid haft känslan att jag vill träna och tävla mer än han och jag ville inte att han skulle pressas till något han inte riktigt vill. Därmed beslutade jag att han skulle få gå i pension och jag skulle leta efter en ny häst.
Försäljningen av Baltazar gick fort och han bor nu hos en tonårstjej som är lite lagom nybörjare. Han kommer lära henne hur mycket som helst :) Jag tror verkligen att jag har hittat det bästa hemmet åt honom.
Kvar för mig är nu att leta efter en ny häst - och det ska gudarna veta att det inte är så lätt. Tyvärr gick min andra provridning inget vidare och jag åkte av med buller och bång. Efter en ambulanstur till akuten så tog det en dryg månad innan jag kände mig hyfsat ok för att börja rida igen (i samma veva som jag sålde Baltazar).
Konstigt nog finns det inte speciellt många hästar jag är intresserad av, trots att det finns hundratals till salu. Det är ju många konstiga individer eller säljare därute, hmm... Jag känner mig faktiskt lite tröstlös emellanåt. Det blir inte bättre av att nästan alla har en åsikt om vilken häst jag borde (eller inte borde) ha, hur man gör när man köper häst, vad en häst ska kunna, vad en häst ska kosta osv. Många drar sig inte heller för att komma med (som de tror) kloka råd. Tack - men nej tack! Skönt att jag har några trygga vänner runt mig som faktiskt lyssnar på vad jag söker och stöttar mig.
Jag vet att "min" häst finns där ute. Men varför ska det vara så svårt att hitta henne eller honom??? Just nu betalar jag för en tom stallplats, men det kan jag ju inte göra hur länge som helst. Ja ja, den som lever får se...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar